Dramaturgi

En informativ sida om drama och dramaturgi

Födelseplatsen för dramat är det antika Grekland så för att tala om dramatik och dramaturgi måste man börja där. En dramaturg är detsamma som en dramtiker, på grekiska dramaturgos, vilket betyder skådespelsförfattare. Ordet dramaturgi betyder således läran om det dramatiska berättandet och beskriver den strukturella uppbyggnad genom vilket ett drama framställs.

Klassisk dramaturgi

Det vi idag kallar klassisk dramaturgi är den modell som uppstod från första början, den grekiska dramaturgin. Ser man på västerländsk dramaturgi idag så följer en stor majoritet - medvetet eller omedvetet - än idag denna modell. Skillnaden är att utgångspunkten för den antika dramaturgin var den grekiska mytologin medan det Nya Testamentet stått som förlaga allt sedan Kristendomens intåg. Kampen mellan det tydligt onda (Djävulen) och det tydligt goda (Gud); ett offer som måste räddas (människan) samt hjälten (Jesus, frälsaren) är en välanvänd - och mycket framgångsrik - prototyp.

Ett dramaturgiskt mästerverk

Lyckad dramaturgi är när man kan berätta en historia och fängsla sin publik och allt från musiker till skådespelare, författare och datorspelsproducenter använder sig av dramaturgi för att lyckas.

Aristoteles - den förste dramaturgen

Den förste som teoretiserande kring versbildning och poesi var Aristoteles på ca. 300-talet f.Kr. Aristoteles konstaterade att ett lyckat verk består av tre delar: början, mitten och slutet, samt hur en karaktär på mest fördelaktiga vis skulle utvecklas genom dessa tre delar. Två hundra år senare skrev den romerska poeten Horatius verket Ars Poetica - Poesins Konst. Det var för övrigt Horatius som myntade begreppet Carpe Diem - Fånga Dagen.

Aristoteles

Begreppet De tre enheterna myntades också tidigt som en lämplig förhållningspunkt för dramaturger. De tre enheterna bestod av rum, tid och handling och det mest fördelaktiga var om man utvecklade sin historia på en och samma plats, under ett dygn och innehållande ett händelseförlopp. Denna modell används då och då än idag, ofta som ett konstnärligt grepp.